alldaystar

Jag såg en dokumentär från BBC som heter Supersvärmar. Små djur lever i enorma flockar för att förvilla rovdjuren. När jag såg hur rovdjuren anföll flockarna, svärmarna och stimmen medan berättaren förklarar att det är i princip omöjligt för predatorerna att välja ut ett bytesdjur av alla alternativen tänkte jag "hur svårt kan det vara?".
Sedan slog det mig.

En vän till mig är helt omöjlig att klå i en diskussion. Hon är fenomenalt duktig. Jag insåg att det inte bara beror på hennes vuxna språk, djupt grundade åsikter och hennes svar på de motargument man lägger fram. Hon fullkomligt bombarderar en med ord, långa haranger som kan vara i över en halv minut, och likt supersvärmar är det helt omöjligt att ta in allt. Till slut har man ingen aning om vad man ska svara på. Att hon ställer så många frågor och gör så många påståenden som hon backar upp med fakta och ytterligare åsikter gör att närminnet slås ut. Man vet inte var man ska börja eller ens vad hon har sagt. Detta leder till att man tvekar, man måste tänka och tala samtidigt. Det gör det lätt för henne att komma in i samtalet igen med saker hon tänkt ut medan man med jakande röst försöker svara och samtidigt ställa tankarna i ordning.

Det kanske inte är så dumt med supersvärmar trots allt.